ELARD i Kina: Interkulturella minnesanteckningar i Jiangxi province

Efter 13 timmars buss men bilkö, flyg och buss igen, kom vi fram till Nanchang, huvudstaden i Jiangxi province. Vi blev glatt överraskade av att bli emottagna av flera personer vi redan kände! Från besöket i Xinggou county i oktober!

Av dem fick vi den glada nyheten att provinsledaren själv ville hälsa oss välkomna. Om tio minuter!

Då får en svida om snabbt, Jiangxi province leader är nämligen den person som officiellt företräder Jiangxi och även är högst ansvarig. En politiker. (Jag behöver egentligen inte påpeka att det är en manlig Han-kines?) För en provins med 45 miljoner invånare.

Ja, då blir det långa tal, fantastiskt god mat, vackra gåvor och…ganska stelt. Som hemma, när stadsministern bjuder på middag, kan en tänka. Men vilken ära att bli inbjudna av så högt uppsatta personer. Det är i Kina det händer!

Dagen efter var det möte från 08:30-17:00. Den kinesiska mötesstilen är högtravande och långrandig. Och: det blir värre ju viktigare personer som deltar.

Vi placeras alltid i hierarki. Viktigaste gäst sitter mitt emot viktigaste gästgivare. Också inleds mötet med fantastiskt sköna välkomstfraser som jag måste börja använda hemma. Detta följs dock vanligen av rätt så stora mängder statistik. 

Genom denna skuggmanöver har det tagit mig två veckor att förstå att det är Mrs Chen som är avdelningsledare på provinsnivå för Ministeriet för Industri och teknologi som är den viktigaste i rummet för oss. Det är hennes rapportering till provinsledningen, som går raka vägen in till regeringen, som spelar roll. Mrs Chen har hållit låg profil, både på tidigare besök och på detta, eftersom hon inte är högst i hierarkin, men hon har gjort ett strålande kompetent intryck på mig. Till sist var det två olika personer, en från vårt team med kompetenta rådgivare och en från det kinesiska teamet som kan lite engelska, som gav mig denna information lite diskret. Tur, för jag hade knappast märkt det på egen hand.

Eftersom vi trott att vi insett, att våra vänner inte förstått så mycket av LEADER-metoden, passade vi på att kasta in en ”case-study” om Lokalt Ledd Utveckling Halland. Fokus på vem – med namn och beskrivning på personens roll i samhället i övrigt – som sitter i LAG, hur beslut fattas och de olika rollerna mellan årsmöte, LAG och verksamhetskontor. Det känns lite häftigt att stå och berätta om Lokalt Ledd Utveckling Hallands LAG i Kina. Det tog minsann skruv, och äntligen kom det lite konkreta frågor: ”kan LAG-medlemmar även vara personal?” ”Hur stor andel av LAG kan vara offentlig sektor?” ”Hur håller en isär rollerna om en sitter på offentligt mandat? Är en borgmästare eller LAG-ledamot eller båda?”

Efter fyra timmars presentation övergick det i samtal hur, rent konkret, installerandet av ett LAG i Xingou county kan gå till. Efter att vi visat en budget, samtalat lite om hur många från offentlig sektor kan sitta i LAG och ett passande antal personer generellt, så sade Mr Lai from the Party of Peoples Republic of China: ”Ja! Vi är redo att bidra med den budget som krävs!”. (På kinesiska förstås)

Varpå alla på ELARDs sida av rummet tappade hakan, för så snabbt trodde vi inte att det skulle gå. Det gör det inte heller, kom vi fram till, för vad som händer nu, är att vi är överens om att vi har för avsikt att få till ett konkret avtal med till hörande budget till tidig höst med förhoppningen att kunna starta upp Kinas första LAG i början av 2020. Vi får se hur det går! Plötsligen övergick den något  sövande mötesstilen till en livlig diskussion med regelbundna interna konferenser på vardera sida. Allt detta genomfördes med mig som live-sekreterare och simultanöversättning på bildskärmen för våra gemensamma minnesanteckningar. Ett till interkulturellt inslag var att kineserna inte skriver under minnesanteckningar, till skillnad från oss, men eftersom dessa endast innehöll beslut om att arbeta för att få till ett avtal, kändes det inte så betungande. Nu ska county och province rapportera till central government och sedan kan konkreta förhandlingar fortsätta. Så det är först när ett avtal föreligger som vi har ingått ett. Men ändå, ett väldigt viktigt steg kändes det allt som!

Jag möts ofta av misstänksamhet blandat med viss oro när jag berättar att ELARD, och därigenom Lokal Utveckling Sverige, har påbörjat något som kan bli ett konkret samarbete med Kina. Jag förstår att detta handlar om vad vi läser i medier, blandat med gamla sanningar som fortfarande tas för realitet. Men jag blir mindre och mindre säker på de sanningar som transporteras av medierna. Varför bevakas exempelvis inte Ungern och Polen dagligen i våra svenska medier? Hur går det med Europas landsbygdsutveckling och våra mänskliga rättigheter i de länderna? Jag vet att detta Kina är väldigt annorlunda allt jag tidigare sett. Jag uppfattar mycket god vilja, många goda avsikter och öppenhet bland dom jag möter. Vi hade en ungersk deltagare med som har bakgrund i att ha jobbat på landsbygdsministeriet i Ungern. Han har helt andra historier att berätta om Ungern, och därigenom EU. När jag uttryckte min oro om det han berättade, svarade han: ”You should be worried. Verry worried.”

Samtidigt talar våra kollegor i Kina helt öppet om att de två olika extremerna i landet – antingen megastad och överbefolkat eller väldigt ruralt och fattigt, är Kinas stora utmaning just nu. Dessa personer är också medvetna om att vägen framåt är genom mer medskapande och deltagande utveckling på lokal nivå, och att Kinas problem i detta detta hänseende är top-down-styrningen. Detta har både universitetsprofessorer, liksom ledande personer både i partiet och i olika administrationsenheter vittnat om i samtal med oss – ja, helt öppet! Kina är inte en halvsida om mänskliga rättigheter i vår dagstidning, utan ett land med nästan tre gånger så många invånare som EU. Det finns inte en sanning, utan det är bra mycket mer mångfacetterat och komplicerat än så.

Vi lever i oerhört spännande tider och jag ser fram emot att följa hur Kinas utveckling mot ett mer jämlikt land kommer att gå! Jag ser även fram emot att se vem som löser sin unga generations problem först; EU eller Kina? Att det är svårt eller nästintill omöjligt att ta sig in på både bostadsmarknad och jobb, samt därtillhörande stressrelaterade hälsoproblem är något som drabbar unga vuxna i Europa och i Kina. I Kina är skillnaderna  extremare, men hade vi sett lika tydliga satsningar på landsbygdsutveckling i EU som i Kina (rent ekonomiskt), är jag övertygad om att EUs landsbygder sett helt annorlunda ut!

Mina Europeiska kollegor har redan rest vidare till Ningbo, där ytterligare förhandlingar ska föras hur vi kan upprätta en B2B-plattform mellan EUs landsbygder och Kinas! Själv fick jag avsluta mitt besök i Kina denna gången med en lång lunch med Mrs Chen. Henne hoppas jag få se mer av i framtiden!

Men nu är jag framförallt väldigt glad att få åka hem till Sverige och träffa goa kollegor från hela Sverige i Båstad. Kina bra men Sverige bäst!

Varma hälsningar från flygplatsen i Nanchang,

Marion

Posted in ELARD and tagged .